De svenska bibliotekens historia går tillbaka till medeltiden. Det rörde sig då om boksamlingar i domkyrkor och kloster. I slutet av 1700-talet uppstod det läsesällskap, bland annat Karlskrona läsesällskap, som byggde upp egna bibliotek. Vid denna tidpunkt startades också de första privata biblioteken.
1799 startades sockenbibliotek i Kjula och Sundby i Södermanland, vilka vi räknar som de första folkbiblioteken.
1828 avslogs motion om statligt stöd för inrättande av ”lokalbiblioteker för allmänheten”.
1833 bildades i Stockholm ”Sällskapet för spridande av nyttiga kunskaper bland allmogen och de arbetande klasserna”. Sällskapet började samma år ge ut publikationen Läsning för folket.
1842 fastställdes den första folkskolestadgan. Den innehöll bland annat följande föreskrift om sockenbibliotek: ”För underhållande av de i skolan förvärvade kunskaper och synnerligen för befrämjandet av en sann kristelig bildning… åligge det prästerskapet att uppmuntra till inrättandet och begagnandet av sockenbiblioteker samt därtill tjänliga böcker föreslå.”
1846 startades det första fackliga biblioteket av Typografförbundet i Stockholm.
1850-51 avslogs motion om stöd för inrättande av sockenbibliotek.
1854 lade P. A. Siljeström fram ett principprogram, ”Om folkbildning utanför folkskolan”. Dessförinnan hade han rest runt i England och USA för att studera hur man där utvecklat sina skolor och bibliotek.
1856-58 lades ännu en gång ett förslag om statlig stöd för skapandet av sockenbibliotek fram vid riksdagen, men även denna motion avslogs.
På 1860-talet började man utse folkskoleinspektörer. De hade en kontrollerande och rådgivande funktion och skulle i sina rapporter även ange om det fanns sockenbibliotek på orten, vad de har för böcker och hur mycket biblioteken anlitades. Under 1860-talet ökade antalet sockenbibliotek snabbt.
1860 tillkom bland annat Göteborgs stads folkbibliotek (donation Dickson), Adolf Fredriks församlingsbibliotek (det första av församlingsbiblioteken i Stockholm) samt Tunafors fabriks läsebibliotek i Eskilstuna.
1866 uppgick antalet sockenbibliotek i Sverige till 1 265 stycken.
1868 hade antalet sockenbibliotek i landet ökat till 1 437 stycken men flera faktorer, bland annat Sveriges konungs beslut 1867 (som innebar att kommunalstämman och inte kyrkostämman ansvarade för biblioteksärenden) samt ökad spridning av andra skrifter, gjorde att kulmen nu var nådd och utvecklingen av dessa bibliotek avstannade.
1878 kom folkskoleinspektörerna med ytterligare en ny förteckning över lämplig litteratur för sockenbiblioteken. Denna innehöll lite mer skönlitteratur samt en del barn- och ungdomsböcker.
Under 1880-talet var tillbakagången för sockenbiblioteken påtaglig. Många kommuner försålde sina sockenbibliotek på auktion.
1882 startades på initiativ av läkaren Anton Nyström Stockholms arbetarinstitut, som första föreläsningsförening, ett bibliotek. Man betonade vikten av självstudier för att komplettera kunskapsinhämtandet i samband med föreläsningsverksamheten. I Göteborg öppnades de tre första läsrummen för arbetare i anknytning till utskänkningslokaler (pengar från spritförsäljningen bekostade startandet av denna verksamhet – Göteborgsmodellen).
Under 1880-90-talet skapades många socialdemokratiska (arbetarkommun) och fackliga bibliotek. Studentföreningarna Heimdal och Verdandi startades och man börjande bland annat ge ut sina småskriftserier samt bistå föreningar och bibliotek med bokanskaffning. Folkskoleinspektörerna kom med förslag att skolbiblioteken skulle skiljas från sockenbiblioteken och man lade fram förslag om uppbyggnad av nya skolbibliotek.
1891 startades Stockholms arbetarbiblioteksförbund för att samordna arbetarbibliotekens verksamhet i staden.
1900 skapades ”Föreningen för folkbibliotek och läsestugor”, som bl a arbetade på att inrätta läsestugor i Stockholm.
Detta är ett urval av text och årtal som tidigare är sammanställt och producerat av Ingemar Rosenberg.
Källa: Biblioteksmuseet i Borås – http://www.biblioteksmuseet.se
Bevara biblioteket 